Jag har hittat en bra sida på nätet! www.ettklickforskogen.se, för varje dag man klickar på en länk där så räddar man lite gammelskog! Det finns fler sånna välgörenhetssidor har jag hört där man skänker pengar utan att betala nått själv, det passar min överekonomiska mentalitet mycket bra. Jag tror att jag ska ägna dan imorgon åt att googla efter en massa sånna sidor. Istället för att baka bullar, sortera återvinningssoporna och plugga obstetrik (om förlossningar) som jag egentligen borde göra. Hela denna veckan har ägnats åt förlossningar och alla problem det kan medföra, man blir ju inte direkt sugen på att genomgå någon sådan själv. Men som människa slipper man kedjorna och kalvutdragarna har jag hört. Iaf, vi har alltså tillbringat veckan i ”låda-hallen” med att dra ut döda kalvar ur trälådor med fejklivmödrar i. Det sägs vara mycket autentiskt av de som vet, vilket är de senaste 50 årens färdigutbildade veterinärer. Och det är roligt när det går bra, och man får rätt på fellägena och får ut kalven hel! Vi har också sågat i kalvarna vilket behöver göras ibland när man inte får ut dem på annat sätt. Det är mindre roligt, mest jäkligt jobbigt. Och deprimerande liksom. Men när alternativet är att slakta kon så är det ändå det bästa av två onda ting. Jag skulle för allt i världen inte vilja behöva såga sönder ett föl. Hästfolk är nog rätt känsliga för sånt kan jag tänka mig.

Jag har på sistone drabbats av en mycket besvärande morgontrötthet. Fan vad jobbigt det är att kliva upp om mornarna! Och nu är det ändå fortfarande ljust ute, tänk till vintern när det blir mörkt, då kommer jag inte att komma ur sängen överhuvudtaget. Idag blev jag väckt ca 4 min innan halv 7 av att Torsten kräktes på badrumsgolvet. Jag hade ställt väckarklockan på ringning halv 7, och därför kastade jag mig ur sängen och torkade bort kräkset fort som fan för att hinna kasta mig ner i sängen igen och slumra till i en halv minut innan klockan ringde. Ibland är jag inte långsam. Långsam var jag däremot igårkväll. Jag skulle baka en mycket enkel chokladkaka tills idag, och började ca 8 på kvällen. Jag var klar vid ca 11. Jag förstår inte hur det gick till. Jag kollade visserligen på Heroes samtidigt. Men ändå. Jag hade egentligen tänkt börja baka tidigare, men blev försenad av att Nille-katt slarvade bort mitt lypsyl. Som folk som känner mig vet så är jag lypsylmissbrukare, gravt lypsyliserad kan man säga. Katteländet välte ner det från mitt skrivbord och lekte bort det på golvet på något sätt, och när jag upptäckte att det var borta blev jag naturligtvis omedelbart supertorr om läpparna och helt oförmögen att göra någonting alls innan jag hittat det. Så jag fick kräla runt på mitt dammiga, nerhårade golv och leta (tur att lägenheten inte är så stor) medan Nille intresserat smög efter och trodde att jag uppfunnit en ny rolig lek. Till slut hittade jag lypsylet iaf och livet kunde återgå till det normala. Häromkvällen rensade jag öronen på Nille, det var inte det lättaste att både hålla fast honom och peta med topsen i öronen samtidigt (prova inte detta hemma – får bara utföras av kunnigt yrkesfolk…hrrm). Men en hel del räliga skabbdjur hittade jag. Så på med lite Frontline och nu verkar allt frid och fröjd. Egentligen ska ju Torsten också behandlas, även om han inte kliar sig. Men jag får ju inte tag i honom så det möter vissa hinder kan man säga.

Nu ska jag gå och lägga mig. Gonatt.