Ordningen är återställd, jag är tillbaka i Uppsala och katterna har kommit hem. De smyger runt och kollar läget för att se att inget blivit annorlunda. Nille passar på att riva lite i gardinerna och i sängöverdraget. Jag kommer att få slänga allt bohag när jag flyttar härifrån.

I veckan har jag ju då varit lamningsvakt hemma hos mamma och pappa. Jag har skött min uppgift med bravur om jag får säga det själv. De första dagarna hände ingenting. Sen i onsdags ringde pappa från jobbet på morgonen och väckte mig, för då hade en tacka haft värkar på morgonen när han körde iväg, så det fick jag ha lite koll på. När jag kom ut i fårhuset så hade en något besvärlig situation uppstått, lammet låg fel och kom med rumpan och svansen först (stussbjudning) och då kan de inte födas fram - alltså stack bara en bit av en svans fram. Först var det ett mindre projekt för mig att fånga tackan, men det gick till slut och jag kunde binda fast henne i en stolpe. Sen fick jag lägerätta lammet så att bakbenen kom ut först - det gick bra för det var liksom ganska gott om plats. När jag dragit ut första lammet kunde jag konstatera att det fanns ett till därinne, men det blir så rörigt med flera lamm samtidigt och jag räknade med att det skulle komma ut själv. Sen flyttade jag in mamma och barn i stallet och gick in för att äta frukost. Och när jag kom ut efter ett tag så hade inte bara ett utan två lamm till fötts! Ett av dem var ganska hängigt och letade inte mat själv - jag fick alltså mjölka mamma får. Det tyckte hon inte alls var speciellt roligt, så jag fick binda fast henne igen och då gick det ganska bra, och efter ynka 10 ml råmjölk till lilla lammet så var den pigg och glad och med i matchen igen! Mirakelföda. Det har blivit några lamm till därhemma i veckan, men de har klarat sig utan mina heroiska insatser.

Jag ska nu följa katternas exempel och gå och lägga mig. Gonatt.

Bild nedan på små trillinglammen, det i mitten behövde hjälp ut i världen.

Idag är jag på ett nästan oförskämt bra humör! Jag vet inte exakt vad det kan bero på, men kanske att jag är i Skåne, att solen skiner och fåglarna kvittrar - sämre kan man ju ha det! Just nu äter jag middag (i Skåne heter det inte lunch) och det är kanske i senaste laget men dan har gått åt till att skriva min studieplan för höstens examensarbete. Jag blev hemskt nöjd med den. Hoppas min handledare också blir det. Jag fick verkligen det allra bästa examensarbetet, ibland har man mer tur än man förtjänar. Det ska handla om "ultraljud av carpus på häst", d.v.s ultraljud av framknäna (som egentligen är ett förbjudet ord enligt vår anatomiprofessor). Iaf, det är ett perfekt arbete för mig för att: jag är intresserad av ämnet (hästar+hältutredning), jag vill lära mig det (ultraljud), jag behöver bli bättre på det (anatomi). Och ämnet bara fanns och jag behövde bara paxa det! Behövde inte värka fram något själv och det är ju väldigt skönt.

Sen har jag fått lägesrapport av Marre som har hand om mina katter medan jag är på sydligare breddgrader, och de tycks finna sig väl tillrätta hos henne. Torsten har redan ätit på krukväxterna och kräkts och Nille följer med överallt och är intresserad av allt. Precis som vanligt alltså. Nu ska jag ut och rida i solskenet. Men kanske äta glass först. Jag har förhandlat mig till att få glass som belöning för att jag håller koll på tackorna här hemma ifall de lammar. Pappa förstod tydligen inte att det skulle jag gladeligen gjort alldeles gratis. Hehehe.

Jag bara måste kommentera gårdagens melodifestival. Allting var pissdåligt utom Luuk, Björn Gustafsson och Morgan Pålsson. Och ingen av dem tillhörde ens själva tävlingen. Jag roade mig med att fundera över exakt hur pinsamt, på en skala, det skulle vara att skicka en rutten låt vid namn ”I love Europe” med Christer Sjögren (bäst före 20 år sedan) till Eurovision. Det hade utan tvekan sprängt skalan. Alla människor med någon skam i kroppen hade tvingats emigrera. Synd med tanke på att vi annars bor i världens bästa land, jag tänker på antibiotikaresistensen nu alltså. Penicillin fungerar ju här som bekant.

Sen ska jag bekänna något. Jag köpte kattmat i den vanliga mataffären igår! Alltså någon helt ospeciell sort som förmodligen har helt fel mineralbalansvärden och annat viktigt. Iaf var det en sort som hette något med ”Active Fit”, den är till Torsten för jag tycker han är smal (mer energi – går upp i vikt) och dessutom vill han ha omväxling ibland från den andra maten. Det stod på förpackningen att ”redan efter 1 dag kan man märka skillnaden och få en aktivare katt”. Det verkar ha fungerat. Kattskrället har blivit helt jäkla skogstokig och far runt som en projektil i lägenheten. Medan Nille förvånat tittar på från sitt nya favorittillhåll – i en papperskasse. Iaf blir det ju fel om Torsten gör av med all energin, den skulle han ju lägga på hullet. Whatever.

Vi har varit på idisslarmedicinkliniken i veckan. I måndags fick jag assistera på en löpmagsoperation, jättekul! Kostackaren hade en gigantisk gasfylld löpmage som flyttat sig upp på högersidan och plingade t.o.m fram över lungfältet, hur nu det gick till. Förmodligen något fysikaliskt med resonans och ljud som förflyttar sig och annat svårbegripligt. Iaf kom vi inte igång med själva operationen förrän fram på eftermiddagen, och var därför inte klara förrän 7 på kvällen. Men då mådde kossan mycket bättre och dan efter åt hon sitt hö med god aptit. Kor är tacksamma djur.