Ordningen är återställd, jag är tillbaka i Uppsala och katterna har kommit hem. De smyger runt och kollar läget för att se att inget blivit annorlunda. Nille passar på att riva lite i gardinerna och i sängöverdraget. Jag kommer att få slänga allt bohag när jag flyttar härifrån.

I veckan har jag ju då varit lamningsvakt hemma hos mamma och pappa. Jag har skött min uppgift med bravur om jag får säga det själv. De första dagarna hände ingenting. Sen i onsdags ringde pappa från jobbet på morgonen och väckte mig, för då hade en tacka haft värkar på morgonen när han körde iväg, så det fick jag ha lite koll på. När jag kom ut i fårhuset så hade en något besvärlig situation uppstått, lammet låg fel och kom med rumpan och svansen först (stussbjudning) och då kan de inte födas fram - alltså stack bara en bit av en svans fram. Först var det ett mindre projekt för mig att fånga tackan, men det gick till slut och jag kunde binda fast henne i en stolpe. Sen fick jag lägerätta lammet så att bakbenen kom ut först - det gick bra för det var liksom ganska gott om plats. När jag dragit ut första lammet kunde jag konstatera att det fanns ett till därinne, men det blir så rörigt med flera lamm samtidigt och jag räknade med att det skulle komma ut själv. Sen flyttade jag in mamma och barn i stallet och gick in för att äta frukost. Och när jag kom ut efter ett tag så hade inte bara ett utan två lamm till fötts! Ett av dem var ganska hängigt och letade inte mat själv - jag fick alltså mjölka mamma får. Det tyckte hon inte alls var speciellt roligt, så jag fick binda fast henne igen och då gick det ganska bra, och efter ynka 10 ml råmjölk till lilla lammet så var den pigg och glad och med i matchen igen! Mirakelföda. Det har blivit några lamm till därhemma i veckan, men de har klarat sig utan mina heroiska insatser.

Jag ska nu följa katternas exempel och gå och lägga mig. Gonatt.

Bild nedan på små trillinglammen, det i mitten behövde hjälp ut i världen.