Vissa har det bra! Läste precis min kusin Emelies blogg (länk nedan) om Drömhuset med stort D som de hittat och ska flytta in i. Blir så helvetes avundsjuk! Ibland är jag så trött på att bo i lägenhet att jag kan kräkas. Det enda som fattades till det huset var ett stall och lite mark att ha hästarna på, sen hade man levt lycklig alla sina dar - tycker jag alltså, Emelie är nog lika glad utan stall :).Idag hade jag världens sötaste patient på smådjurskliniken. En 12 veckor gammal jämthundsvalp som ätit ett älgben (en bit revben tror jag, typ 10 cm långt), det hade fastnat i magsäcken och fick opereras ut. Men han var lika glad för det och sprang runt och skuttade och charmade alla. Och kved och ylade när han blev lämnad ensam i buren, jag blev helt olycklig av att behöva gå därifrån. Påminn mig att aldrig skaffa valp, jag skulle bara skämma bort den och gulla och mesa med den och sen skulle den växa upp till världens odrägligaste hund, en sån som man bara hatar när man får som patient. Och ännu värre hatar man djurägarna. Jobbigt att gå runt och hata sig själv liksom.Ikväll började jag försöka plugga lite seriöst, jag tänkte läsa föreläsningsstolparna om ledproblem från förra veckan. Vilket resulterade i att jag somnade sittande vid skrivbordet. Hur fan ska man kunna lära sig något då?! Jag får panik på den här eviga tröttheten som förföljer mig som en ond ande hela dagarna. Fast idag lyckades jag hålla mig koncentrerad hela röntgenronden. Det är annars en riktigt stor utmaning - att hålla sig vaken mellan halv tre och halv fyra på eftermiddan i ett rum som är mörkt, varmt och fullt med folk som använder upp allt syre, med en röntgenveterinär som visar bilder och pratar om utlinjeringar och positioneringar och överprojiceringar och annat sövande. Har man otur är det på engelska också. Man borde få nån sorts pris varje gång man lyckas hålla sig alert. Nu får jag i alla fall lov att sova - gonatt.dagens i-landsproblem: mobiltelefonbatterier som tar slut på en dag fast man knappt använt telefonen.